Hur lätt man kan misstolka, när man har olika utgångsläge.

Min yngsta son har, för tillfället, jobbigt med monster i alla former. Han prata med stor förskräckelse om monster på korsen och tvärsen, alltid men en lätt skrämd men intensiv blick. Efter ett längre föredrag från honom om hur man kan demolera monster, lovade jag honom att OM (och jag menar OM) han ser ett monster så lovar jag att köpa en bazooka till honom, en sån som sprutar eld???.

Min övertygels är att sonen aldrig kommer träffa ett monster. Sonens övertygelse är att han kan känna sig trygg för han får nog en bazooka i julklapp. Det kan väl vara ok att han har en förhoppning, värre är att han just nu, inför alla möten med människor, börjar med frasen, ”Hej! MIN MAMMA SKA KÖPA EN BAZOOKA TILL MIG!!”

Suck, tänk vad olika utgångsläge eller kompetensen kan vara avgörande. Eller som Asplund säger ”Jag vet inte vad jag sagt, förrän du svara…”