I boken ”Peter Princip” menar författaren att ”I varje hierarki. tenderar varje anställd att stiga tills han når sin egen grad av inkompetens.”
Med andra ord innebär det att en bra säljare inte nödvändigtvis är en bra försäljningschef. Det kan vara en ren tillfällighet att någon faktiskt är bra på att sälja och att leda men att det ofta är precis tvärtom.
Eftersom man på arbetsplatsen ofta inte kan ge individuella löner för samma arbetsuppgifter, blir en befordran ofta ett sätt att höja lönen och behålla den kompetenta personen. Befordran blir löneförhöjningen.
Tyvärr blir det ofta problem då man stiger i en hierarki eftersom arbetsuppgifterna växlar. En bra läkare är en bra läkare och utbildad till detta, han/hon är inte nödvändigtvis en bra ledare/chefsläkare.
Tänk om det nu vore så enkelt att vi kunde utgå ifrån att anställa chefer till chefspositioner och läker/lärare/säljare osv. till vad de har kompetens i.
Men ack, vem vill ha en chef som inte kan det grundläggande hantverksarbetet. Hur ofta ekare det inte i korridorerna ”det kan väl inte han/hon uttala sig om, de har ju ingen erfarenhet av vad vi sysslar med.”
Därför anser jag att den ständiga chefsutbildningen på de chefer som uppnått högre positioner är viktig för paradoxen är svår att gå runt?
Paus
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar